För ungefär 2 veckor sedan förlorade vi vår älskade tjej.
Saknaden och sorgen består fortfarande som ett stort hål, men sakta men säkert börjar det fyllas av alla fina minnen hon gav oss.
Det är risken man tar att låta katterna få vara ute och ha ett riktigt kattliv. Att veta att risken alltid finns där att de kan komma till skada gör det inte lättare att hantera när det väl händer, men man accepterar det lättare på nått sätt.
Rusiak fick jaga tills hennes sista stund och behövde aldrig lida, och det är vi evigt tacksamma för.
Fick även fina bilder på henne ett par dagar innan olyckan, en av dom här
Solkatt <3
För evigt saknad, för evigt älskad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar